12. När vi hörde hans ord vädjade både vi och folket där till Paulus att inte gå upp till Jerusalem.
13. Då svarade han: »Varför gör ni så, gråter och slår ner modet på mig? Jag är beredd att inte bara låta mig fängslas utan också lida döden i Jerusalem för herren Jesu namns skull.«
14. När han inte lät övertala sig lugnade vi oss och sade: »Må Herrens vilja ske.«
15. Efter dagarna där gjorde vi oss i ordning och fortsatte upp till Jerusalem.
16. En del av lärjungarna i Caesarea följde med för att visa oss till Mnason, en cypriot som länge hade varit lärjunge; hos honom skulle vi få bo.
17. I Jerusalem tog bröderna emot oss med glädje.
18. Nästa dag gick Paulus tillsammans med oss andra hem till Jakob, och dit kom också alla de äldste.
19. Sedan han hade hälsat på dem redogjorde han noggrant för allt som Gud hade utfört bland hedningarna genom hans arbete.
20. De prisade Gud för vad de fick höra och sade till Paulus: »Du vet, broder, att det finns tiotusentals troende bland judarna, och alla håller de strängt på lagen.
21. Nu har de fått höra att du lär alla judar ute bland hedningarna att överge Mose och förklarar för dem att de inte skall omskära sina barn och inte leva efter våra seder och bruk.
22. Vad gör vi nu? De får säkert veta att du är här.
23. Följ därför vårt råd. Här finns fyra män som har avlagt ett löfte.
24. Ta med dig dem och rena dig tillsammans med dem och betala för dem så att de kan låta raka huvudet. Då förstår alla att det inte ligger någonting i det som de har fått veta om dig, utan att också du håller fast vid lagen och lever efter den.