5. I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder under himlen.
6. När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas.
7. Utom sig av förvåning sade de: »Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar?
8. Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas?
9. Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien,
10. från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit från Rom,
11. både judar och proselyter, vi är kretensare och araber — ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar.«
12. I sin häpnad visste ingen vad han skulle tro, och de frågade varandra: »Vad betyder detta?«
13. Men andra gjorde sig lustiga och sade: »De har druckit sig fulla på halvjäst vin.«
14. Då steg Petrus fram med de elva andra och tog till orda och talade till dem: »Judar, ja alla ni som bor i Jerusalem, detta skall ni veta, lyssna till mina ord.
15. Det är inte som ni tror, att de här männen är berusade, det är ju bara morgon.
16. Nej, detta är vad som har sagts genom profeten Joel:
17. Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor. Era söner och döttrar skall profetera, era unga män skall se syner och era gamla män ha drömmar.
18. Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min ande, och de skall profetera.