30. Nu var han ju profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att sätta en ättling till honom på hans tron.
31. Därför var det Messias uppståndelse han förutsade med orden: Han lämnades inte i dödsriket, och hans kropp mötte inte förgängelsen.
32. Denne, nämligen Jesus, har Gud låtit uppstå, och vi kan alla vittna om det.
33. Gud har upphöjt honom med sin högra hand, och sedan han enligt löftet tagit emot den heliga anden av Fadern har han nu utgjutit den, så som ni här ser och hör.
34. David har inte själv stigit upp till himlen, men han säger: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,
35. så skall jag lägga dina fiender som en pall under dina fötter.
36. Hela Israels folk skall alltså vara fast förvissat om att Gud har gjort honom till Herre och till Messias, denne Jesus som ni har korsfäst.«
37. Orden träffade dem i hjärtat, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: »Bröder, vad skall vi göra?«
38. Petrus svarade: »Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som gåva.
39. Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta som Herren, vår Gud, vill kalla.«
40. Petrus vädjade till dem med många andra ord också, och han uppmanade dem: »Se till att ni blir räddade undan detta onda släkte.«
41. De som tog till sig hans ord lät döpa sig, och den dagen ökade de troendes antal med inemot tre tusen.
42. Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna.
43. Alla människor bävade: många under och tecken gjordes genom apostlarna.
44. De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt.
45. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov.
46. De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje.