Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Apostlagärningarna 2:21-35 Bibel 2000 (B2000)

21. Men var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad.

22. Israeliter, lyssna på mina ord: Jesus från Nasaret, en man vars uppdrag Gud bekräftade inför er genom att låta honom utföra kraftgärningar och under och tecken mitt ibland er, som ni själva vet,

23. han utlämnades efter Guds beslut och plan, och ni lät laglösa spika fast och döda honom.

24. Men Gud löste honom ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt att döden skulle få behålla honom i sitt grepp.

25. Ty David säger om honom: Jag har alltid haft Herren för mina ögon, han står vid min sida för att jag inte skall vackla.

26. Därför fröjdar sig mitt hjärta och jublar min tunga, ja, än mer: min kropp skall få vila med förtröstan.

27. Ty du skall inte lämna min själ i dödsriket eller låta din helige möta förgängelsen.

28. Du har visat mig livets vägar. Du skall uppfylla mig med glädje när jag får se ditt ansikte.

29. Mina bröder, jag kan lugnt säga till er att vår stamfar David är död och begraven, hans grav finns här än i dag.

30. Nu var han ju profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att sätta en ättling till honom på hans tron.

31. Därför var det Messias uppståndelse han förutsade med orden: Han lämnades inte i dödsriket, och hans kropp mötte inte förgängelsen.

32. Denne, nämligen Jesus, har Gud låtit uppstå, och vi kan alla vittna om det.

33. Gud har upphöjt honom med sin högra hand, och sedan han enligt löftet tagit emot den heliga anden av Fadern har han nu utgjutit den, så som ni här ser och hör.

34. David har inte själv stigit upp till himlen, men han säger: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,

35. så skall jag lägga dina fiender som en pall under dina fötter.

Läs fullständig kapitel Apostlagärningarna 2