26. Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv, så att fängelset skakades i sina grundvalar. I detsamma sprang alla dörrar upp och bojorna föll av dem alla.
27. Fångvaktaren vaknade, och när han fick se att dörrarna i fängelset stod öppna drog han sitt svärd för att ta sitt liv, eftersom han trodde att fångarna hade rymt.
28. Men Paulus ropade högt: »Gör dig inget illa! Vi är kvar allihop.«
29. Då sade fångvaktaren till om ljus och sprang in och kastade sig skräckslagen ner inför Paulus och Silas.
30. Sedan förde han ut dem och frågade dem: »Vad skall jag göra för att räddas?«
31. De svarade: »Tro på herren Jesus, så skall du bli räddad, du och din familj.«
32. Och de förkunnade ordet om Herren för honom och alla i hans hus.
33. Fångvaktaren tog genast hand om dem, mitt i natten, och tvättade såren efter piskrappen. Sedan döptes han själv med hela sin familj.
34. Han tog dem med upp i sin bostad och lät duka ett bord, och han och hela hans hushåll visade stor glädje över att ha kommit till tro på Gud.
35. På morgonen skickade domarna dit sina vakter med order om att männen skulle friges.
36. Fångvaktaren talade om det för Paulus och sade: »Domarna har sänt bud att ni skall släppas. Ni behöver inte stanna längre. Gå i frid!«
37. Men Paulus svarade: »De har låtit piska oss offentligt, utan dom och rannsakan, fast vi är romerska medborgare, och sedan har de satt oss i fängelse. Och nu vill de skicka i väg oss i tysthet? Å nej, de får själva komma hit och hämta oss.«
38. Vakterna framförde detta till domarna. Då de fick höra att Paulus och Silas var romerska medborgare blev de rädda.
39. De kom och talade väl med dem, följde dem ut och vädjade till dem att lämna staden.