4. Vid sin ankomst till Jerusalem togs de emot av församlingen och av apostlarna och de äldste, och de berättade om hur mycket Gud hade gjort genom dem.
5. Men några från fariseernas parti som hade kommit till tro steg upp och sade att man måste omskära hedningarna och ålägga dem att hålla Moses lag.
6. Apostlarna och de äldste kom då samman för att utreda frågan.
7. Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade: »Mina bröder, ni vet att Gud i forna dagar valde ut mig bland er, så att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro.
8. Gud, som känner allas hjärtan, har vittnat för dem genom att skänka den heliga anden åt dem likaväl som åt oss.
9. Han har inte gjort någon skillnad mellan oss och dem utan har renat deras hjärtan genom tron.
10. Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett sådant ok på lärjungarnas axlar som varken våra fäder eller vi själva har orkat bära?
11. Nej, vi tror att det är genom vår herre Jesu nåd som vi blir frälsta och likaså de.«
12. Då teg alla, och man lyssnade på Barnabas och Paulus, som berättade om de många tecken och under Gud hade gjort bland hedningarna genom dem.
13. När de hade slutat tog Jakob till orda: »Mina bröder, hör på.
14. Simon har berättat om att Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna.
15. Till detta passar profeternas ord, där det står:
16. Därefter skall jag vända tillbaka och bygga upp Davids fallna hydda. Ur dess spillror skall jag bygga upp den och resa den igen,
17. för att alla de andra människorna skall söka Herren, alla folk över vilka mitt namn har utropats. Så säger Herren, som har gjort detta
18. känt för länge sedan.
19. Därför anser jag att vi inte skall göra det svårt för de hedningar som omvänder sig till Gud