19. Därför anser jag att vi inte skall göra det svårt för de hedningar som omvänder sig till Gud
20. utan bara skriva till dem att de måste avhålla sig från sådant som har orenats genom avgudadyrkan och från otukt, köttet av kvävda djur och blod.
21. Ty Mose har i alla tider haft sina förkunnare i varenda stad, och han läses i synagogorna varje sabbat.«
22. Då beslöt apostlarna och de äldste tillsammans med hela församlingen att bland sig utse några som skulle sändas till Antiochia i sällskap med Paulus och Barnabas. Det blev Judas som kallades Barsabbas och Silas, båda i ledande ställning bland bröderna,
23. och de fick med sig detta brev:»Hälsningar från apostlarna och de äldste till bröderna av hednisk härkomst i Antiochia och Syrien och Kilikien.
24. Vi har hört att några som kommit härifrån men utan vårt uppdrag har oroat er och vållat förvirring med vad de sagt.
25. Vi har därför enhälligt beslutat att utse några talesmän och skicka dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus,
26. dessa båda som har vågat livet för vår herre Jesu Kristi namn.
27. Vi sänder alltså Judas och Silas, och de skall muntligen framföra samma meddelande.
28. Den heliga anden och vi har beslutat att inte lägga någon börda på er utöver följande oeftergivliga krav:
29. att ni avhåller er från kött som offrats till avgudar, blod, kött från kvävda djur och otukt. Om ni undviker allt sådant handlar ni rätt. Allt gott!«
30. Så sände man i väg dem, och när de hade kommit fram till Antiochia sammankallade de ett möte och överlämnade brevet.
31. Bröderna läste det och blev glada över detta uppmuntrande besked.
32. Judas och Silas, som också själva var profeter, talade länge till dem och uppmuntrade och styrkte dem.
33. När de hade varit där en tid skildes de under fridsönskningar från bröderna och återvände till dem som hade sänt ut dem.