18. och ropade och undrade om den Simon som kallades Petrus bodde där.
19. Petrus funderade ännu över synen, då Anden sade till honom: »Här är tre män som söker dig.
20. Gå genast ner, och tveka inte att följa med dem, det är jag som har sänt dem.«
21. Petrus gick ner till männen och sade: »Jag är den ni söker. Varför har ni kommit hit?«
22. De svarade: »Cornelius, en officer som är rättskaffens och gudfruktig och har gott namn om sig i hela den judiska befolkningen, har blivit tillsagd av en helig ängel att skicka efter dig och höra vad du har att säga.«
23. Då bad han dem stiga in och lät dem bo över där.Nästa dag gav han sig i väg i sällskap med dem, och några av bröderna i Joppe följde med.
24. Dagen därpå var han framme i Caesarea, där Cornelius väntade på dem tillsammans med sina släktingar och närmaste vänner som han hade bett komma.
25. När Petrus skulle stiga in kom Cornelius emot honom och kastade sig vördnadsfullt för hans fötter.
26. Men Petrus sade åt honom att resa sig: »Stig upp, jag är en människa, jag också.«
27. Sedan gick han in under samtal med Cornelius. Där inne fann han många församlade,
28. och han sade till dem: »Som ni vet är det förbjudet för en jude att umgås med någon som tillhör ett annat folk eller att besöka honom. Men mig har Gud visat att man inte skall betrakta någon människa som ohelig eller oren.
29. Därför kom jag utan invändningar när jag blev efterskickad. Och nu undrar jag varför ni har låtit hämta mig.«
30. Cornelius svarade: »Just vid den här tiden för tre dagar sedan bad jag eftermiddagsbönen här hemma, när plötsligt en man i skinande vita kläder stod framför mig
31. och sade: ’Cornelius, Gud har hört din bön, och han kommer ihåg dina allmosor.
32. Sänd nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han bor i garvaren Simons hus nere vid havet.’
33. Jag sände genast bud efter dig, och tack för att du kom. Nu är vi alla samlade här inför Gud för att höra vad Herren har gett dig i uppdrag att säga.«