10. Jag älskade henne mer än hälsa och skönhetoch ville hellre äga henne än dagens ljus,ty skenet från henne slocknar aldrig.
11. Men med henne kom också allt annat gott till mig;det låg omätlig rikedom i hennes händer.
12. Jag gladdes åt alla dessa ting,ty visheten härskar över dem,men jag visste ännu inte att hon också är deras moder.
13. Det jag lärde mig utan baktankarlär jag ut utan missunnsamhet.Jag behåller inte hennes rikedom för mig själv,
14. ty den är en outtömlig skattkammare för människorna.De som utnyttjar den vinner Guds vänskap,fostrans gåvor öppnar vägen till honom.
15. Må nu Gud hjälpa mig att klä min insikt i ordoch göra mina tankar värdiga hans gåvor.Ty han är vägvisaren till visheten,och det är han som leder de visa rätt.
16. Av honom beror både vi själva och våra ord,all tankeförmåga och all yrkesskicklighet.
17. Det är han som har gett mig osviklig kunskap om tingen:jag känner världens byggnad och elementens verkningar,
18. tidsåldrarnas början och slut och förlopp,solhöjdens växlingar och årstidernas skiften,
19. årens kretslopp och himlakropparnas ställningar,
20. djurens levnadssätt och vilddjurens lynnen,andarnas våldsamma krafter och människornas tankar,växternas arter och rötternas hemliga krafter —
21. allt lärde jag känna, det dolda och det synliga,
22. ty jag fick undervisning av visheten,hon som med sin konst har format allt.I visheten bor en ande som är förnuftig och helig,ensam i sitt slag, mångfaldig till formen,tunn, lättrörlig, klarsynt, ogrumlad,tydlig, okränkbar, vän till det goda, skarpsinnig,