9. De var som hästar på bete, de skuttade som lamm, och de lovsjöng dig, Herre, sin räddare.
10. Ty de mindes ännu det som hänt under deras tid i det främmande landet: hur myggor hade kommit fram ur jorden i stället för att bli till på djurens naturliga sätt, och hur mängder av paddor hade spytts upp av floden i stället för att födas som vattendjur.
11. När de sedan längtade efter något läckert att äta och bad om det, fick de också se fåglar bli till på ett nytt sätt:
12. vaktlar steg upp ur havet för att stilla deras hunger.
13. Så drabbades syndarna av vedergällningen, sedan de först hade varnats genom våldsamma blixtar. Rättvist led de för sin egen ondska — de hade ju gett prov på det mest hätska främlingshat.
14. Andra hade avvisat obekanta vandrare, men dessa människor lade slavok på utlänningar som hade gjort dem väl.
15. Och inte nog med det: de andra skall visserligen stå till svars för att de visade fientlighet mot främmande,
16. men dessa ordnade först välkomstfester och lade sedan fruktansvärda bördor på dem som redan hade fått del av deras egna rättigheter.
17. Så slogs de också med blindhet, alldeles som de andra vid den rättfärdiges port, när de sveptes in i ett oändligt mörker och var och en måste leta efter sin egen port för att komma in.
18. Elementen kan själva bilda nya kombinationer, liksom musiken från ett stränginstrument kan ändra taktarten fast tonerna hela tiden är desamma. Det inser man klart om man ger akt på vad som hände:
19. landvarelser förvandlades till vattendjur, och simmande djur kom upp på land,
20. elden stegrade sin kraft i vatten, och vattnet glömde sin förmåga att släcka.
21. Ändå förtärde lågorna inte de ömtåliga djur som gick omkring mitt i elden och smälte inte den flyktiga, rimfrostliknande födan från himlen.
22. Ja, på allt sätt, Herre, gav du ditt folk storhet och ära. Du har inte svikit, utan bistått det alltid och överallt.