5. Ditt folk skulle få uppleva en underbar vandring, medan de andra mötte döden på ett sällsamt sätt.
6. Hela skapelsens väsen omformades än en gång från grunden i lydnad för dina befallningar, för att dina tjänare skulle bevaras oskadda.
7. Man fick se hur ett moln täckte lägret och hur torr mark steg upp där det nyss var vatten; en framkomlig väg höjde sig ur Röda havet, en grönskande slätt ur det vilda vågsvallet.
8. Där gick de fram, hela det folk som beskyddades av din hand och som hade fått se så märkliga tecken.
9. De var som hästar på bete, de skuttade som lamm, och de lovsjöng dig, Herre, sin räddare.
10. Ty de mindes ännu det som hänt under deras tid i det främmande landet: hur myggor hade kommit fram ur jorden i stället för att bli till på djurens naturliga sätt, och hur mängder av paddor hade spytts upp av floden i stället för att födas som vattendjur.
11. När de sedan längtade efter något läckert att äta och bad om det, fick de också se fåglar bli till på ett nytt sätt:
12. vaktlar steg upp ur havet för att stilla deras hunger.
13. Så drabbades syndarna av vedergällningen, sedan de först hade varnats genom våldsamma blixtar. Rättvist led de för sin egen ondska — de hade ju gett prov på det mest hätska främlingshat.
14. Andra hade avvisat obekanta vandrare, men dessa människor lade slavok på utlänningar som hade gjort dem väl.
15. Och inte nog med det: de andra skall visserligen stå till svars för att de visade fientlighet mot främmande,
16. men dessa ordnade först välkomstfester och lade sedan fruktansvärda bördor på dem som redan hade fått del av deras egna rättigheter.
17. Så slogs de också med blindhet, alldeles som de andra vid den rättfärdiges port, när de sveptes in i ett oändligt mörker och var och en måste leta efter sin egen port för att komma in.