1. Men de gudlösa ansattes ända till det yttersta av Guds obarmhärtiga vrede, eftersom han i förväg visste vad de skulle göra:
2. fastän de själva hade tillåtit israeliterna att dra bort och ivrigt skyndat på dem skulle de ångra sig och förfölja dem.
3. Medan de ännu höll på med sorgeriterna och klagade vid de dödas gravar kom de på nya, dåraktiga tankar, och snart förföljde de som rymlingar samma människor som de nyss hade tiggt och bett att ge sig av.
4. Till denna ytterlighet drevs de av en rättvis tvångsmakt, som kom dem att glömma vad som hade hänt för att de skulle drabbas av nya lidanden, tills sista återstoden av deras straff gått i fullbordan.