8. Också på det sättet bevisade du för våra fiender att du är den som befriar från allt ont.
9. De dödades av gräshoppors och flugors bett och fann inget botemedel att rädda livet med, ty de förtjänade att straffas av sådana djur.
10. Men dina söner kunde inte ens giftiga reptilers tänder rå på, ty din barmhärtighet kom dem till hjälp och botade dem.
11. För att påminnas om dina ord blev de stungna och sedan snabbt hjälpta; de skulle inte få försjunka i glömskans dvala och bli likgiltiga för din godhet.
12. Ty det var varken örter eller salvor som gjorde dem friska utan ditt ord, Herre, det som botar allt.
13. Du har makten över liv och död, du leder oss ner till dödsrikets portar och för oss upp därifrån.
14. En människa däremot kan visserligen döda i sin ondska, men hon kan inte föra anden tillbaka sedan den lämnat kroppen och inte befria en själ som döden tagit till fånga.
15. Att undkomma din hand är omöjligt.
16. De gudlösa, som förnekade att de kände dig, blev tuktade av din starka arm: de förföljdes av oerhörda skyfall, av hagel och skoningslösa oväder, och de förtärdes av eld.
17. Och allra förunderligast var detta: i vattnet, som släcker allt, rasade elden starkare, ty naturen strider på de rättfärdigas sida.
18. Än dämpades lågan för att inte förbränna de djur som hade sänts ut mot de gudlösa — dessa skulle med egna ögon få se att det var Guds rättvisa som förföljde dem.
19. Än flammade den med större kraft än eldens egen, och det fastän den omgavs av vatten, för att förstöra allt som växte i det orättfärdiga landet.
20. Men åt ditt folk delade du i stället ut änglars mat; från himlen bjöd du dem ett bröd som var färdigt att ätas utan besvär för dem, som förmådde ge all tänkbar njutning och som kunde anpassa sig till vars och ens smak.