18. Än dämpades lågan för att inte förbränna de djur som hade sänts ut mot de gudlösa — dessa skulle med egna ögon få se att det var Guds rättvisa som förföljde dem.
19. Än flammade den med större kraft än eldens egen, och det fastän den omgavs av vatten, för att förstöra allt som växte i det orättfärdiga landet.
20. Men åt ditt folk delade du i stället ut änglars mat; från himlen bjöd du dem ett bröd som var färdigt att ätas utan besvär för dem, som förmådde ge all tänkbar njutning och som kunde anpassa sig till vars och ens smak.
21. Det ämne som kom från dig gav en föreställning om hur ljuv du är mot dina barn. Det fogade sig efter den ätandes önskan och förvandlades till vad var och en ville ha.
22. När det utsattes för eld förblev det snö och is och smälte inte. Så skulle de få se att medan elden förstörde fiendernas gröda när den brann i haglet och flammade i regnskurarna,
23. glömde den nu till och med bort sin egen kraft för att de rättfärdiga skulle bli mättade.
24. Ty för att tjäna dig, sin upphovsman, spänner skapelsen sina krafter mot de orättfärdiga och straffar dem men ger efter för att hjälpa dem som litar på dig.
25. Därför gjorde sig skapelsen även den gången till tjänare åt din gåva, som kom med näring åt alla. Den antog alla tänkbara former alltefter vad de bad om och önskade,
26. för att dina älskade söner, Herre, skulle förstå att det inte är markens gröda som livnär människan med sina olika arter, utan att det är ditt ord som uppehåller dem som tror på dig.
27. Och detta som elden inte kunde förstöra smälte för blotta värmen av en flyktig solstråle,
28. för att visa att man måste tacka dig innan solen går upp och be till dig innan dagen gryr.
29. Ty den otacksammes hopp skall smälta som vinterns rimfrost och flyta bort som utspillt vatten.