1. En annan planerar en sjöresa, och då han skall ge sig ut på de vilda vågorna åkallar han ett stycke trä, bräckligare än skeppet som skall bära honom.
2. Begäret efter vinst väckte tanken på skeppet, men den konstnär som byggde det var visheten,
3. och det är din försyn, Fader, som styr dess färd. Du har öppnat en väg också över havet, en trygg led genom vågorna.
4. Så visar du att du kan rädda ur alla faror, för att också den som inte kan segla skall våga gå ombord.
5. Du vill inte att din vishets verk skall ligga outnyttjade. Därför kan människor anförtro sina liv åt det tunnaste träskal, och båten för dem välbehållna genom det svallande vattnet.
6. När de övermodiga jättarna förgicks i urtiden var det också i en båt som världens hopp kom undan, och lotsad av din hand kunde den mannen efterlämna fröet till ett nytt människosläkte i världen.
7. Välsignat är det trä som tjänar rättfärdigheten,
8. men förbannat är människoverket, liksom dess tillverkare: han gjorde bilden, och det förgängliga tinget tog Guds namn.
9. Den gudlöse och hans gudlösa verk är lika förhatliga för Gud,
10. ty verket skall straffas tillsammans med upphovsmannen.
11. Domen skall drabba också hedningarnas gudabilder, eftersom de tillhörde Guds skapelse men förvandlades till skändligheter, fick människors själar på fall och blev till snaror för de dåraktigas fötter.
12. Avfallet började med tanken på att göra gudabilder; när de uppfanns kom fördärvet in i människornas liv.
13. De fanns inte till från begynnelsen, och de skall inte bli kvar i evighet.
14. Det var mänskliga vanföreställningar som förde dem in i världen, och därför är det bestämt att de skall få ett hastigt slut.