4. När de drabbades av törst åkallade de dig, och de fick vatten ur den branta klippan; ur den hårda stenen kom bot mot törsten.
5. Ty samma ting som deras fiender hade pinats med blev dem själva till hjälp när de var i nöd.
6. Den outsinliga flodens källa blev grumlad av vämjeligt blod
7. som vedergällning för påbudet att barnen skulle dö. De rättfärdiga gav du i stället vatten i överflöd där de minst kunde hoppas det.
8. Men med törsten hade du först gett dem en föreställning om hur du hade straffat deras motståndare.
9. Ty då de sattes på prov — om också din tuktan var lindrig — kunde de fatta hur de gudlösa plågades av vredesdomen.
10. Själva blev de prövade och förmanade av dig som av en far, men de andra förhörde du och dömde som en sträng kung;