8. Den dagen skall friskt vatten strömma ut från Jerusalem, hälften mot östra havet och hälften mot västra havet. Sommar och vinter skall det vara så.
9. Och Herren skall vara konung över hela jorden. Den dagen skall Herren vara en och hans namn ett enda.
10. Hela landet skall förvandlas till en slätt från Geva till Rimmon, söder om Jerusalem, men staden skall ligga kvar på sin höjd. Den skall sträcka sig från Benjaminporten till platsen för den gamla porten, till Hörnporten, och från Hananeltornet ända till kungens vinpressar.
11. Där skall man bo, och ingen skall längre vigas åt förintelse; Jerusalem skall ligga tryggt.
12. Och detta är den plåga som Herren skall låta drabba alla folk som drar ut i krig mot Jerusalem: deras kött skall ruttna medan de ännu står upprätt, deras ögon skall ruttna i sina hålor och tungan skall ruttna i munnen på dem.
13. Den dagen skall Herren sända en stor förvirring över dem, så att de ger sig på varandra och kämpar inbördes.
14. Även Juda skall strida i Jerusalem. Då skall rikedomar från alla folk runt omkring samlas ihop: mängder av guld, silver och kläder.
15. En likadan plåga skall drabba hästar, mulor, kameler, åsnor och alla andra djur i lägren.
16. Alla som blir kvar av de folk som anföll Jerusalem skall år efter år dra dit upp för att tillbe konungen, Herren Sebaot, och för att fira lövhyddefesten.
17. Men om någon av jordens släkter inte drar upp till Jerusalem för att tillbe konungen, Herren Sebaot, skall den inte få något regn.
18. Och om egypterna inte vallfärdar dit upp skall Nilen inte stiga: detta skall drabba dem i stället för den plåga som Herren låter drabba de folk som inte drar upp för att fira lövhyddefesten.