6. Nej, jag skall inte längre skona landets invånare, säger Herren. Jag skall utlämna människorna åt varandra och åt deras kungar; de skall ödelägga landet och jag skall inte låta någon slippa undan.
7. Så blev jag en herde för boskapshandlarnas slaktfår: jag tog två stavar, den ena kallade jag Ynnest och den andra Enighet, och jag vallade hjorden. —
8. Jag gjorde mig av med de tre herdarna på en månad. — Men jag miste tålamodet med fåren, och även de tröttnade på mig.
9. Då sade jag: »Jag vill inte längre vara er herde. Låt dem dö som skall dö, låt dem gå under som skall gå under och låt dem som blir kvar äta upp varandra.«
10. Så tog jag min stav Ynnest och bröt av den för att upplösa det förbund som jag slutit med alla folk.
11. Den dag det upplöstes förstod boskapshandlarna som iakttog mig att detta var Herrens ord.
12. Sedan sade jag till dem: »Om ni tycker att det är rätt, så ge mig min lön — låt annars bli!« Då vägde de upp trettio silverstycken åt mig.
13. Herren sade till mig: »Kasta dem till smältaren, denna härliga summa som de anser mig värd.« Och jag tog de trettio silverstyckena och kastade dem åt smältaren i Herrens hus.
14. Så bröt jag av min andra stav Enighet för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.