5. Boas fortsatte: »Samtidigt som du av Noomi övertar jorden, övertar du också Rut, den moabitiska änkan, så att den dödes namn bevaras på hans egendom.«
6. Han svarade: »I så fall är det omöjligt för mig att lösa in jorden, eftersom det skulle bli till skada för min egendom. Hävda du rätten och plikten som skyldeman, jag kan inte göra det.«
7. Nu var det förr i tiden så vid inlösen och ägobyte i Israel att man för att stadfästa en uppgörelse tog av sig skon och gav den åt sin motpart. Därmed bekräftades ett avtal israeliter emellan.
8. När skyldemannen sade till Boas: »Köp du!« drog han därför av sig skon.
9. Då sade Boas till de äldste och till alla de andra: »Ni är i dag vittnen till att jag av Noomi förvärvar allt som har tillhört Elimelek och allt som har tillhört Kiljon och Machlon.
10. Därmed förvärvar jag även Machlons hustru, moabitiskan Rut, som hustru, så att den dödes namn bevaras på hans egendom och inte utplånas ur hans släkt och ur vår stad. Ni är i dag vittnen till detta.«
11. Och de äldste och alla andra vid porten sade: »Vi är vittnen. Må Herren göra henne som kommer till ditt hem lik Rakel och Lea, dessa båda som byggt Israels hus. Visa din kraft i Efrata, sprid ditt namn i Betlehem!
12. Må din släkt genom de barn som Herren skall skänka dig med denna unga kvinna bli som Peres släkt — den Peres som Tamar födde åt Juda.«
13. Så tog Boas Rut till hustru. När han låg med henne lät Herren henne bli havande, och hon födde en son.