1. Boas hade gått upp till stadsporten och satt sig där. Då kom skyldemannen förbi, den som han hade talat om. »Kom och sätt dig här, min vän!« sade Boas, och den andre slog sig ner.
2. Sedan tog Boas dit tio av de äldste i staden och bad dem ta plats. När de hade satt sig
3. sade han till skyldemannen: »Noomi, hon som har kommit tillbaka från Moab, vill överlåta den jord som har tillhört vår anförvant Elimelek.
4. Jag tänkte meddela dig detta och erbjuda dig att förvärva den i närvaro av dem som sitter här och av folkets äldste. Vill du lösa in jorden, så gör det, men vill du inte, så låt mig veta det. Du är först till inlösningsrätten, men efter dig kommer jag.« Då svarade den andre: »Jag löser in jorden.«
5. Boas fortsatte: »Samtidigt som du av Noomi övertar jorden, övertar du också Rut, den moabitiska änkan, så att den dödes namn bevaras på hans egendom.«
6. Han svarade: »I så fall är det omöjligt för mig att lösa in jorden, eftersom det skulle bli till skada för min egendom. Hävda du rätten och plikten som skyldeman, jag kan inte göra det.«
7. Nu var det förr i tiden så vid inlösen och ägobyte i Israel att man för att stadfästa en uppgörelse tog av sig skon och gav den åt sin motpart. Därmed bekräftades ett avtal israeliter emellan.
8. När skyldemannen sade till Boas: »Köp du!« drog han därför av sig skon.
9. Då sade Boas till de äldste och till alla de andra: »Ni är i dag vittnen till att jag av Noomi förvärvar allt som har tillhört Elimelek och allt som har tillhört Kiljon och Machlon.