4. Ge akt på var han lägger sig och gå sedan fram och lyft på täcket vid fotändan och lägg dig där. Då säger han dig vad du skall göra.«
5. Rut svarade: »Jag skall göra precis som du säger.«
6. Hon gick alltså ner till tröskplatsen och gjorde till punkt och pricka som hennes svärmor hade sagt åt henne.
7. När Boas hade ätit och druckit gick han glad och nöjd och lade sig intill sädeshögen. Då smög hon sig dit och lyfte på täcket vid fotändan och lade sig.
8. Men mitt i natten for Boas upp och trevade omkring sig och märkte att det låg en kvinna hos honom.
9. »Vem är du?« frågade han. »Jag är Rut, din tjänarinna«, svarade hon, »bred ut din mantel över mig, du är min skyldeman!«
10. Han sade: »Herren välsigne dig, min dotter. Nu visar du din trofasthet ännu tydligare än förut: du söker inte efter unga män, varken fattiga eller rika.
11. Var nu inte orolig, min dotter. Allt vad du säger skall jag göra — du är respekterad av alla här i staden.
12. Det är sant att jag är din skyldeman, men det finns en annan som är närmare än jag.
13. Stanna här i natt. Om han i morgon tar på sig rätten och plikten som skyldeman, nåväl, då må det ske, men om han inte vill, då skall jag göra det, så sant Herren lever! Ligg kvar här tills det blir morgon!«