31. bröt Guds vrede fram över dem.Han dräpte många av de starkasteoch fällde Israels unga män.
32. Ändå fortsatte de att synda,de trodde inte, trots hans under.
33. Han lät deras liv sluta i intetoch deras år i skräck.
34. När han dräpte sökte de sig till honom,de vände sig åter till Gud.
35. De mindes att Gud var deras klippa,att Gud den Högste var deras befriare.
36. Men deras ord var hyckleri,vad de sade till honom var lögn.
37. De höll inte fast vid honom,de var inte trogna mot hans förbund.
38. Men han är barmhärtig,han förlåter synder och vill ingens fördärv.Han håller ofta sin vrede tillbaka,låter inte all sin harm bryta fram.
39. Han tänkte på att de bara var människor,en vind som far förbi och är borta.
40. Hur ofta trotsade de honom inte i öknenoch bedrövade honom i ödemarken!
41. Gång på gång satte de Gud på provoch kränkte Israels Helige.
42. De mindes inte den makt han visadedå han befriade dem från fienden,
43. då han gjorde tecken i Egyptenoch under på Soanslätten.