6. de faderlösas fader, änkornas försvarare,Gud i sin heliga boning.
7. Gud ger de ensamma ett hemoch de fångna frihet och lycka,men upprorsmännen får bo i öknen.
8. Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk,när du gick fram i ödemarken,
9. då bävade jorden, då strömmade det från himlen,inför Gud, Sinais herre,inför Gud, Israels Gud.
10. Ett ymnigt regn lät du falla, o Gud,ditt kraftlösa land gav du styrka.
11. Där fick din skara bo,du sörjde för de arma i din godhet, o Gud.
12. Herren har sagt sitt ord,en här av kvinnor sprider segerbudet.
13. Kungar och härar flyr, de flyr,husfrun fördelar bytet.
14. Skall ni då ligga stilla i fållorna?Duvans vingar är täckta av silveroch fjädrarna av rödaste guld.
15. När den Väldige skingrade kungarnaföll det snö på Salmon.
16. Mäktigt är Bashans berg,höga toppar har Bashans berg.
17. Ni höga toppar, varför ser ni med avundpå berget där Gud har valt att bo,där Herren vill bo för evigt?
18. Guds vagnar var tusen och åter tusen,när Herren kom i helighet från Sinai.
19. Du drog upp mot höjderna, du tog fångar,du fick gåvor från människor,också från upprorsmännen —du, Herre Gud, skulle bo där.