13. Om jag smädades av en fiende,då kunde jag bära det,om jag förnedrades av en ovän,då kunde jag dra mig undan,
14. men du är ju min like,min vän och min förtrogne —
15. vi gladdes åt att gå sida vid sidai skaran i Guds hus.
16. Må de överrumplas av döden,levande fara ner i dödsriket,ty ondskan bor mitt ibland dem!
17. Men jag ropar till Gud,och Herren skall rädda mig.
18. Morgon och kväll och mitt på dagensuckar jag och klagar,och han skall höra mig.
19. Han gör mig fri och tryggnär fienderna rycker anoch söker strid med mig.
20. Gud skall höra mig och förödmjuka dem,han som sedan urtiden sitter på tronen.Ty de ändrar sig aldrigoch fruktar inte Gud.
21. Han kränkte fredenoch svek givna löften.
22. Hans ord är halare än smör,men hans hjärta vill strid.Hans tal är lenare än oljaoch ändå ett blottat svärd.
23. Kasta din börda på Herren,han skall sörja för dig.Aldrig låter han den rättfärdige svikta.