7. Jag litar inte till min båge,mitt svärd ger mig inte seger.
8. Nej, du gav seger över våra fiender,du lät motståndarna stå där med skam.
9. I Gud har vi alltid vår stolthet,ditt namn prisar vi ständigt.
10. Men nu har du stött bort och förnedrat oss,du drar inte i fält med våra härar.
11. Du lät fienden driva oss på flykt,och våra motståndare fick plundra.
12. Du gjorde oss till slaktfåroch skingrade oss bland folken.
13. Du sålde ditt folk för ingentingoch gjorde dig ingen förtjänst.
14. Du gör oss till åtlöje för våra grannar,till spott och spe för dem som bor omkring oss.
15. Du gör oss till en visa bland folken,ett mål för allas förakt.
16. Ständigt känner jag min vanära,jag måste rodna av skam,
17. när jag hör dem som smädar och hånar,ser fienden som vill hämnas.
18. Vi utsätts för detta, fast vi inte glömt digoch inte svikit förbundet med dig.
19. Vårt hjärta har inte vänt sig från dig,våra steg har inte vikit från din väg.
20. Men du har krossat oss som du krossade drakenoch höljt oss i djupaste mörker.
21. Om vi hade glömt vår Gudoch sträckt våra händer mot en avgud,
22. skulle då inte Gud ha märkt det,han som vet vad som göms i vårt hjärta?
23. Det är din skuld att vi ständigt dödas,att vi räknas som slaktfår.
24. Vakna! Varför sover du, Herre?Res dig! Stöt inte bort oss för alltid!
25. Varför döljer du ditt ansikteoch glömmer vår nöd och plåga?
26. Vi har sjunkit ner i gruset,vi ligger tryckta mot marken.