11. Falska vittnen träder fram.Man förhör mig om det jag inte vet,
12. man lönar mig med ont för gott,jag är övergiven.
13. När de var sjukaklädde jag mig i säckväv,jag späkte mig med fastoroch bad med huvudet sänkt,
14. som för en vän, en bror.Som i sorg efter en morgick jag svartklädd och böjd.
15. Men när jag snubbladegladdes de och gick samman,de gick samman mot mig för att slå,och jag anade ingenting.De rev och klöste utan hejd.
16. De hånar mig skamlöst,de visar tänderna mot mig.
17. Herre, hur länge skall du se på?Befria mig från deras grymheter,rädda mitt liv från lejonen!
18. Då skall jag tacka dig i tempelskaran,prisa dig bland allt folket.
19. Låt inte mina lömska fiender glädjas,låt inte dem som hatar mig utan grundgöra försmädliga miner.
20. Ty deras ord skapar osämja,och mot de stilla i landethar de svekfulla planer.
21. De öppnar sin breda munoch skrattar hånfullt:»Vad var det vi sa!«
22. Du ser det, Herre, var inte tyst.Herre, dröj inte långt borta.
23. Vakna, res dig, skaffa mig rätt!Ta dig an min sak, min Gud och härskare!
24. Döm mig rättvist, Herre, min Gud.Låt dem inte få glädjas,
25. låt dem inte få tänka:»Ha! Det blev som vi ville«,inte få säga: »Vi slukade honom!«
26. Skam och smälek må drabba allasom gläds åt min olycka.Klä dem i skam och nesa,de som triumferar över mig.
27. Men låt dem som unnar mig min rättfå jubla och glädja sig,låt dem ständigt säga: »Herren är stor,han unnar sin tjänare välgång.«
28. Jag skall vittna om din trofasthetoch prisa dig dagen lång.