11. Mitt liv rinner bort i ängslanoch mina år i suckan.I nöden sviker mig kraftenoch benen murknar i min kropp
12. för alla mina fienders skull.Jag blir hånad,jag är en börda för mina grannar,en skräck för mina vänner,de som ser mig på gatan viker undan.
13. Jag är bortglömd som en död,jag är som ett krossat kärl.
14. Jag hör folkhopen viska.Skräck från alla håll —de gaddar sig sammanoch smider planer mot mitt liv.
15. Men jag förtröstar på dig, Herre,jag säger: Du är min Gud.
16. I din hand ligger mina dagar,rädda mig ur mina fienders hand,från dem som förföljer mig.
17. Låt ditt ansikte lysa över mig,hjälp din tjänare i din godhet!
18. Herre, svik mig inte när jag ropar.Låt de gudlösa stå med skam och tystna i döden,
19. låt de läppar som ljuger förstummas,deras fräcka tal mot den rättfärdigei högmod och förakt.
20. Stor är din godhet,som du sparat åt dina trognaoch som du ger i allas åsynåt dem som tar sin tillflykt till dig.
21. Du håller dem gömda hos digundan människors ränker,du bevarar dem i ditt hägnundan elaka tungor.
22. Lovad vare Herren,ty han var förunderligt god mot migi nödens tid.
23. Jag greps av oro och sade:Jag är bortstött från dig.Men du hörde hur jag bönföll dig,hur jag ropade till dig om hjälp.
24. Älska Herren, ni hans trogna!Herren bevarar de trofasta,men de förmätna straffar han strängt.