41. Mina fiender drev du på flykten,deras motstånd kunde jag krossa.
42. De ropade, men ingen räddare fanns,de ropade till Herren, men han svarade inte.
43. Jag malde dem till stoft i vinden,jag trampade ner dem som smuts på gatan.
44. Du räddade mig från folkens angrepp.Du satte mig till hövding över folken,okända folkslag blev mina tjänare.
45. De lydde min minsta vink,främlingar kröp för mig.
46. Främlingar bleknadeoch kom darrande ut ur sina fästen.
47. Herren lever! Lovad vare han, min klippa,och upphöjd min Gud, min räddare,