7. Det flydde för ditt rytande,när du dundrade tog det till flykten,
8. uppför bergen, ner i dalarna,och stannade där du bestämt.
9. Du satte en gräns för vattnet:aldrig mer skall det täcka jorden.
10. Du låter källor rinna upp och bli till strömmarsom forsar fram mellan bergen.
11. De ger vatten åt alla markens djur,vildåsnor släcker där sin törst.
12. Vid dem häckar himlens fåglaroch sjunger bland täta löv.
13. Du vattnar bergen från din sal,jorden mättas av allt vad du ger.
14. Du låter gräs växa för boskapenoch örter till människans tjänst.Så frambringas föda ur jorden
15. och vin, som gör människan glad,olja, som ger hennes ansikte glans,och bröd, som ger henne styrka.
16. Libanons cedrar släcker sin törst,Herrens träd, som han planterat.
17. Där har fåglar sina reden,i deras kronor har hägern sitt bo.
18. De höga bergen är stengetens hem,klyftorna ger klippgrävlingen skydd.
19. Du gjorde månen, som visar årets tider,och solen, som vet när den skall gå ner.
20. Du sänder mörker, och det blir natt.Då myllrar alla djur i skogen fram,
21. de unga lejonen ryter efter rovoch begär sin föda av Gud.
22. Solen går upp, och de drar sig undanoch lägger sig ner i sina hålor.
23. Människan går ut till sina syssloroch arbetar tills kvällen kommer.
24. Otaliga är dina verk, o Herre!Med vishet har du gjort dem alla,jorden är full av vad du skapat.
25. Där är havet, det väldiga, vida,med en myllrande skara utan talav djur både stora och små.