20. Du sänder mörker, och det blir natt.Då myllrar alla djur i skogen fram,
21. de unga lejonen ryter efter rovoch begär sin föda av Gud.
22. Solen går upp, och de drar sig undanoch lägger sig ner i sina hålor.
23. Människan går ut till sina syssloroch arbetar tills kvällen kommer.
24. Otaliga är dina verk, o Herre!Med vishet har du gjort dem alla,jorden är full av vad du skapat.
25. Där är havet, det väldiga, vida,med en myllrande skara utan talav djur både stora och små.
26. Där stävar skeppen fram, där är Leviatan,som du skapat till att tumla om i djupet.
27. Alla sätter sitt hopp till dig,du skall ge dem föda i rätt tid.
28. Du ger dem, och de tar emot,du öppnar din hand, och de äter sig mätta.
29. Du döljer ditt ansikte, och de blir förskräckta,du tar ifrån dem deras ande, och de döroch blir åter till mull.
30. Du sänder din ande, då skapas liv.Du gör jorden ny.