16. Ty minnet av den vise lever inte evigt, inte längre än minnet av dåren. Inom kort är båda glömda. Och den vise dör liksom dåren.
17. Då hatade jag livet, ty det som sker under solen var mig en plåga. Allt är tomhet, ett jagande efter vind.
18. Jag hatade också allt som jag med möda förvärvat under solen: det måste jag lämna till den som kommer efter mig.
19. Vem vet om han är vis eller dåraktig? Ändå skall han råda över allt vad jag med möda och klokhet har förvärvat under solen. Även detta är tomhet.
20. Då greps jag av förtvivlan över all min möda under solen.
21. Ty också den som har strävat med klokhet, insikt och framgång måste lämna vad han äger åt en som inte lagt ner någon möda på det. Även detta är tomhet och ett stort elände.
22. Vad får då människan ut av all sin möda, av all sin mödosamma strävan under solen?
23. Var dag är en smärta,var syssla en plåga.Inte ens om natten finner hjärtat ro.Även detta är tomhet.
24. Det finns för människan ingenting gott utom att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda. Jag har insett att detta är en Guds gåva.