7. Gudsfruktan är kunskapens begynnelse,dåren föraktar vishet och fostran.
8. Lyssna till din fars förmaningar, min son,förkasta inte din mors undervisning.
9. De är en skön krans för ditt huvudoch en kedja som pryder din hals.
10. Min son, följ inte syndaresom lockar dig
11. och säger:»Kom, vi lägger oss i bakhåll och dödar,vi skall roa oss med att lura på oskyldiga.
12. Som dödsriket slukar vi dem levande,som graven tar vi dem med hull och hår.
13. Alla slags dyrbarheter kommer vi över,vi skall fylla våra hus med byte.
14. Du får vara med och dela,vi har en gemensam penningpung.«
15. Min son, slå inte följe med dem,sätt aldrig din fot på deras väg.
16. De skyndar till allt som är ontoch är snara att utgjuta blod.
17. Fåglar är inte hjälpta av att senär fångstnätet gillras,
18. och dessa män ligger i bakhåll för sig själva,det är sitt eget liv de lurar på.
19. Så går det den som girigt roffar åt sig:det kostar honom hans eget liv.
20. Visheten ropar högt på gatan,på torget ljuder hennes röst.
21. Mitt i larmet ropar hon,i stadens portar tar hon till orda:
22. Hur länge, ni okunniga, skall ni älska okunnigheten,hur länge skall smädarna njuta av att smädaoch dårarna hata kunskap?