30. Du hade tålamod med dem i många åroch lät din ande varna demgenom dina profeter,men de ville inte lyssna.Då gav du dem i de främmande folkens våld,
31. men i din stora barmhärtighetförgjorde du dem inte helt,och du övergav dem inte,ty du är en nådig och barmhärtig Gud.
32. Och nu, vår Gud,store, väldige, fruktansvärde Gud,du som troget står fast vid ditt förbund:visa inte likgiltighetför allt lidande som vi fått utstå— våra kungar, våra furstar och präster,våra profeter, våra fäder, ja, hela ditt folk —från de assyriska kungarnas tidända till denna dag.
33. Du har varit rättvisvad som än har drabbat oss,du har visat dig trogenäven när vi förbrutit oss.
34. Våra kungar och våra furstar,våra präster och våra fäderhandlade inte efter din lag,lyssnade inte på dina befallningaroch de varningar du givit.
35. Och fast de hade sitt eget rikeoch njöt allt det goda du givit dem,fast de ägde det rymliga och bördiga landsom du hade låtit dem inta,tjänade de ändå inte dig,vände inte om från det onda de gjorde.
36. I dag är vi slavar.I det land du gav våra fäder,att njuta dess frukter och goda gåvor,där är vi slavar i dag.