28. Men när allt var lugnt igengjorde de på nytt vad som är ont inför dig.Du prisgav dem åt fiender,som fick herraväldet över dem.När de åter ropade till dighörde du det i himlen och räddade demi din barmhärtighet, gång på gång.
29. Med varningar sökte du få dematt vända tillbaka till din lag.Men de var övermodigaoch lydde inte dina befallningar.De syndade mot dina stadgar,som ger liv åt den som följer dem.De spjärnade emot i trots,de var sturska och vägrade lyda.
30. Du hade tålamod med dem i många åroch lät din ande varna demgenom dina profeter,men de ville inte lyssna.Då gav du dem i de främmande folkens våld,
31. men i din stora barmhärtighetförgjorde du dem inte helt,och du övergav dem inte,ty du är en nådig och barmhärtig Gud.
32. Och nu, vår Gud,store, väldige, fruktansvärde Gud,du som troget står fast vid ditt förbund:visa inte likgiltighetför allt lidande som vi fått utstå— våra kungar, våra furstar och präster,våra profeter, våra fäder, ja, hela ditt folk —från de assyriska kungarnas tidända till denna dag.
33. Du har varit rättvisvad som än har drabbat oss,du har visat dig trogenäven när vi förbrutit oss.
34. Våra kungar och våra furstar,våra präster och våra fäderhandlade inte efter din lag,lyssnade inte på dina befallningaroch de varningar du givit.