19. Ändå övergav du dem inte i öknen,ty din barmhärtighet är stor.Molnpelaren vek inte från dem om dagenutan ledde dem på deras väg.Eldpelaren lyste för dem om nattenpå den väg de skulle gå.
20. Du gav dem din goda andeför att undervisa dem.Du vägrade dem inte manna att äta,du gav dem vatten i deras törst.
21. I fyrtio år sörjde du för dem i öknenså att de inte saknade något.Deras kläder slets inte ut,och deras fötter svullnade inte.
22. Du gav dem folk och riken,som du gjorde till deras randområden.Så intog de länder som tillhördeSichon, kungen i Heshbon,och Og, kungen av Bashan.
23. Deras barn gjorde du talrika som himlens stjärnor,och du lät dem komma till det landsom deras fäder blivit lovade att ta i besittning.
24. Och barnen tog landet i besittning.Framför dem underkuvade dukanaaneerna som bodde i landet,och du gav dem i deras våld,både kungarna och folket i landet,de fick göra med dem vad de ville.
25. De intog befästa städeroch bördiga landområden.De tog i besittning välfyllda hus,vattencisterner och vingårdar,olivlundar och fruktträd i mängd.De åt, de blev mätta och fetaoch frossade på dina rika gåvor.
26. Men de satte sig upp mot dig.De gjorde uppror och vände ryggen åt din lag,de dödade dina profeter,som med varningar sökte föra dem åter,och de hädade dig grovt.
27. Du utlämnade dem åt förtryckare,de levde under förtryck.Då ropade de i sin nöd till dig,och du hörde det i din himmel.I din stora barmhärtighetsände du dem räddare,de räddades ur förtryckarnas våld.
28. Men när allt var lugnt igengjorde de på nytt vad som är ont inför dig.Du prisgav dem åt fiender,som fick herraväldet över dem.När de åter ropade till dighörde du det i himlen och räddade demi din barmhärtighet, gång på gång.
29. Med varningar sökte du få dematt vända tillbaka till din lag.Men de var övermodigaoch lydde inte dina befallningar.De syndade mot dina stadgar,som ger liv åt den som följer dem.De spjärnade emot i trots,de var sturska och vägrade lyda.
30. Du hade tålamod med dem i många åroch lät din ande varna demgenom dina profeter,men de ville inte lyssna.Då gav du dem i de främmande folkens våld,
31. men i din stora barmhärtighetförgjorde du dem inte helt,och du övergav dem inte,ty du är en nådig och barmhärtig Gud.
32. Och nu, vår Gud,store, väldige, fruktansvärde Gud,du som troget står fast vid ditt förbund:visa inte likgiltighetför allt lidande som vi fått utstå— våra kungar, våra furstar och präster,våra profeter, våra fäder, ja, hela ditt folk —från de assyriska kungarnas tidända till denna dag.
33. Du har varit rättvisvad som än har drabbat oss,du har visat dig trogenäven när vi förbrutit oss.