16. Men våra fäder blev övermodiga och styvnackadeoch lyssnade inte till dina befallningar.
17. De vägrade att lydaoch ville inte minnas de undersom du hade gjort med dem.De var styvnackade och tog saken i egna händeroch ville återvända till slaveriet i Egypten.Men du är en förlåtande Gud,nådig och barmhärtig,sen till vrede och rik på kärlek,och du övergav dem inte.
18. De gjorde sig en gjuten kalvoch sade: »Detta är din Gud,som har fört dig ut ur Egypten!«och de hädade dig grovt.
19. Ändå övergav du dem inte i öknen,ty din barmhärtighet är stor.Molnpelaren vek inte från dem om dagenutan ledde dem på deras väg.Eldpelaren lyste för dem om nattenpå den väg de skulle gå.
20. Du gav dem din goda andeför att undervisa dem.Du vägrade dem inte manna att äta,du gav dem vatten i deras törst.
21. I fyrtio år sörjde du för dem i öknenså att de inte saknade något.Deras kläder slets inte ut,och deras fötter svullnade inte.
22. Du gav dem folk och riken,som du gjorde till deras randområden.Så intog de länder som tillhördeSichon, kungen i Heshbon,och Og, kungen av Bashan.