3. När de hade hört lagen avskilde de alla av främmande ursprung från Israel.
4. En tid förut hade prästen Eljashiv, som fått uppsikt över förråden i Guds hus och var släkt med Tobia,
5. gjort i ordning ett stort rum åt honom. Där hade man tidigare förvarat matoffren, rökelsen, kärlen och det tionde av säd, vin och olja som var leviternas, sångarnas och dörrvaktarnas andelar samt gåvorna till prästerna.
6. När detta hände var jag inte i Jerusalem, ty under kung Artaxerxes trettioandra regeringsår i Babylon hade jag rest till honom. Men efter en tid bad jag kungen att få
7. resa till Jerusalem. När jag kom dit och fick se det onda som Eljashiv hade gjort genom att ställa i ordning en kammare åt Tobia på förgårdarna till Guds hus,
8. blev jag mycket upprörd och lät kasta ut Tobias alla ägodelar ur rummet.
9. Därefter gav jag befallning om att kamrarna skulle renas och lät sedan flytta tillbaka tempelkärlen jämte matoffren och rökelsen.
10. Jag fick också veta att leviterna inte hade fått vad de skulle ha. Därför hade alla gett sig av till sina gårdar, både leviterna och sångarna som fullgjorde tempeltjänsten.
11. Då gick jag till rätta med styresmännen, jag frågade: »Varför har Guds hus blivit försummat?« Och jag lät kalla tillbaka leviterna och satte dem i tjänst igen.
12. Sedan förde alla i Juda tionde av säd, vin och olja till förrådskamrarna.
13. Till att ha uppsikt över förråden satte jag prästen Shelemja, sekreteraren Sadok och Pedaja, en av leviterna, och till medhjälpare fick de Hanan, son till Sackur, son till Mattanja. De betraktades nämligen som pålitliga och fick nu ansvaret för utdelningen till sina ämbetsbröder.
14. Min Gud, kom ihåg mig för detta och glöm inte de fromma gärningar som jag har gjort för min Guds hus och tjänsten där.