1. Ve den blodtörstiga staden,rågad med lögn,bräddfull av byte,lysten på nya rov.
2. Hör piskornas smällar,vagnshjulens dån,jagande hästar,krängande vagnar.
3. Hästarna stegrar sig,svärden flammar och spjuten blixtrar.Överallt stupade, högar av döda,lik i oändlig mängd,man snavar över lik.
4. Skökans hejdlösa otukt har vållat detta.Hon var skön och förfaren i trolldom.Hon snärjde folken med sin otukt,alla folkslag med sin häxkonst.
5. Nu vänder jag mig mot dig,säger Herren Sebaot.Jag drar upp kjolen över ansiktet på digoch visar folken din nakenhet,visar kungarikena din skam.
6. Jag släpar dig i smutsen,jag lämnar dig åt föraktet,ställer ut dig för allas blickar.
7. Alla som ser dig vänder dig ryggen.»Nineve är ödelagt«, säger de.»Vem ömkar henne?Finns det någon som ger henne tröst?«
8. Är du förmer än No Amon,som låg vid Nilen,omgivet av vatten?Floden var dess bålverk,vatten dess mur.
9. Kush och Egyptengav staden dess väldiga styrka,Put och Libyen var dess stöd.
10. Men också No Amons folk fördes borti fångenskap och landsflykt,dess spädbarn krossades i varje gathörn.Man drog lott om dess ädlingaroch band dess stormän med kedjor.