3. Han skall döma mellan alla folk,skipa rätt bland mäktiga folkslag i fjärran.De skall smida om sina svärd till plogbillaroch sina spjut till vingårdsknivar.Folken skall inte lyfta svärd mot varandraoch aldrig mer övas för krig.
4. Var och en skall sittaunder sin vinstock och sitt fikonträd,och ingen skall hota honom.Herren Sebaot har talat.
5. De andra folken håller sig till sina egna gudar,men vi skall hålla oss till Herren, vår Gud,alltid och evigt.
6. Den dagen, säger Herren,skall jag samla dem som stapplaroch förena dem som skingratsoch som jag har plågat.
7. De stapplande räddar jag kvar som en rest,av de svaga gör jag ett mäktigt folk.Herren skall vara deras konung på Sions bergnu och för evigt.
8. Du herdetorn, du Sions kulle,den makt du en gång hadeskall komma tillbaka till dig,kungaväldet skall återvända till Jerusalem.
9. Men varför ropar och skriker du nu?Har du ingen konung,är din rådgivare borta?Du plågas ju som en födande kvinna.
10. Stöna i smärtor, dotter Sion,som en födande kvinna.Nu måste du lämna stadenoch bo under bar himmel.Till Babylon skall du föras.Där skall du bli räddad,där skall Herren befria digur dina fienders våld.
11. Men nu har många folk samlats mot dig,och de säger: »Sion skall skändas,och vi skall se på!«
12. De känner inte Herrens tankar,förstår inte hans avsikt:han har samlat dem som kärvar på tröskplatsen.