31. Be nu för oss, du som är en from kvinna. Då sänder Herren regn så att våra cisterner fylls och vår vanmakt får ett slut.«
32. Då sade Judit till dem: »Hör på mig. Jag skall utföra något som vårt folk kommer att minnas i släktled efter släktled.
33. Ni skall stå vid porten i natt, och jag skall gå ut där med min slavinna. Innan den tidpunkt är inne då ni lovat att överlämna staden till våra fiender skall Herren rädda Israel genom min hand.
34. Men försök inte ta reda på vad jag tänker göra; jag kommer inte att säga er det förrän min plan är genomförd.«
35. Ussia och de andra ledarna sade till henne: »Gå i frid, och måtte Herren Gud gå framför dig för att ge våra fiender deras straff.«
36. Så lämnade de hennes skjul och återvände till sina poster.