28. Himmel och jord är våra vittnen tillsammans med vår Gud, våra fäders herre som straffar oss för våra och våra fäders synder: måtte han inte i dag låta det gå som vi sagt.«
29. Alla de församlade brast på en gång ut i våldsam jämmer, och de ropade högt till Herren Gud.
30. Men Ussia sade till dem: »Mod, mina bröder! Låt oss hålla ut i fem dagar till. Inom den tiden skall Herren visa oss barmhärtighet på nytt, ty han kommer inte att överge oss fullständigt.
31. Men om de fem dagarna går förbi utan att vi får hjälp skall jag göra som ni sagt.«
32. Han fick folket att skingras och inta sina platser; de gick bort till stadens murar och torn medan han skickade hem kvinnorna och barnen. Det rådde djup förstämning i staden.