4. De hotade att bränna mitt land,att hugga ner mina unga män,att krossa mina späda barn mot marken,att göra mina småbarn till krigsbyteoch att ta mina unga kvinnor som fångar.
5. Herren, allhärskaren, förgjorde demmed hjälp av en kvinnas hand.
6. Ty deras hövding fälldes inte av unga hjältar,det var inte titaner som dräpte honom,inte väldiga jättar som anföll honom —nej, Judit, Meraris dotter,betvang honom med sin skönhet.
7. Hon lade av sin änkedräktför att vinna ära åt det plågade Israel;hon smorde sitt ansikte med doftande salva,
8. band en turban om sitt håroch valde ut en linnedräkt att dåra honom med.
9. Hennes sandal drog till sig hans blick,och hennes skönhet fångade hans sinne —och svärdet gick genom hans hals.
10. Perser darrade för hennes djärvhet,och meder förfärades av hennes mod.
11. Då hördes stridsrop från mitt förödmjukade folk,och de fylldes av skräck,rop från mitt svaga folk, och de greps av fasa;ropen skallade, och de tog till flykten.
12. Söner av unga mödrar genomborrade democh stack ner dem som förrymda slavar:de förintades av Herrens, min Guds, här.
13. Jag vill sjunga en ny sång till min Guds ära.Herre, stor och härlig är du,underbar och oövervinnelig i din kraft.
14. Dig må hela din skapelse tjäna,ty på ditt ord blev allting till,du sände ut din ande att bygga det.Ingen kan stå emot när du befaller;