2. Ty Herren är den Gud som avgör striden;in i sitt läger räddade han mig,in till folket, undan mina förföljare.
3. Assyrierna kom från bergen i norr,deras kämpar kom i myriader;deras skaror fyllde bäckravinerna,och deras ryttare täckte höjderna.
4. De hotade att bränna mitt land,att hugga ner mina unga män,att krossa mina späda barn mot marken,att göra mina småbarn till krigsbyteoch att ta mina unga kvinnor som fångar.
5. Herren, allhärskaren, förgjorde demmed hjälp av en kvinnas hand.
6. Ty deras hövding fälldes inte av unga hjältar,det var inte titaner som dräpte honom,inte väldiga jättar som anföll honom —nej, Judit, Meraris dotter,betvang honom med sin skönhet.
7. Hon lade av sin änkedräktför att vinna ära åt det plågade Israel;hon smorde sitt ansikte med doftande salva,
8. band en turban om sitt håroch valde ut en linnedräkt att dåra honom med.
9. Hennes sandal drog till sig hans blick,och hennes skönhet fångade hans sinne —och svärdet gick genom hans hals.
10. Perser darrade för hennes djärvhet,och meder förfärades av hennes mod.
11. Då hördes stridsrop från mitt förödmjukade folk,och de fylldes av skräck,rop från mitt svaga folk, och de greps av fasa;ropen skallade, och de tog till flykten.
12. Söner av unga mödrar genomborrade democh stack ner dem som förrymda slavar:de förintades av Herrens, min Guds, här.
13. Jag vill sjunga en ny sång till min Guds ära.Herre, stor och härlig är du,underbar och oövervinnelig i din kraft.
14. Dig må hela din skapelse tjäna,ty på ditt ord blev allting till,du sände ut din ande att bygga det.Ingen kan stå emot när du befaller;
15. bergens fästen skakar, haven rörs uppoch klippor smälter som vax inför dig.Men mot dem som fruktar dig är du barmhärtig.
16. Ty ringa är alla välluktande offer,allt fett som förbränns åt dig är föga värt,men stor i alla tider är den som fruktar Herren.
17. Ve de hedningar som reser sig mot mitt folk!Herren, allhärskaren, skall straffa dem på domens dag.Han skall överlämna deras kroppar åt eld och maskar,och de skall skrika av smärta i evighet.
18. När de kom till Jerusalem föll de ner inför Gud, och sedan folket hade renat sig bar de fram sina brännoffer, frivilliga offer och gåvor.
19. Alla Holofernes tillhörigheter som folket hade tilldelat Judit gav hon till templet. Också sängomhänget som hon själv hade tagit ur hans sovgemak gav hon som en tackgåva åt Gud.