16. Ty ringa är alla välluktande offer,allt fett som förbränns åt dig är föga värt,men stor i alla tider är den som fruktar Herren.
17. Ve de hedningar som reser sig mot mitt folk!Herren, allhärskaren, skall straffa dem på domens dag.Han skall överlämna deras kroppar åt eld och maskar,och de skall skrika av smärta i evighet.
18. När de kom till Jerusalem föll de ner inför Gud, och sedan folket hade renat sig bar de fram sina brännoffer, frivilliga offer och gåvor.
19. Alla Holofernes tillhörigheter som folket hade tilldelat Judit gav hon till templet. Också sängomhänget som hon själv hade tagit ur hans sovgemak gav hon som en tackgåva åt Gud.
20. I tre månader höll folket fest framför templet i Jerusalem, och Judit var med dem.
21. Därefter bröt de upp, och var och en begav sig hem till sitt. Också Judit återvände till Baityloua. Hon hade kvar sin egendom, och under hela sin livstid var hon högt ansedd i hela landet.
22. Många ville gifta sig med henne, men ingen man fick röra henne så länge hon levde, alltsedan den dag hennes man Manasse dog och förenades med sina fäder.
23. Hon åldrades i sin mans hus och nådde den höga åldern av 105 år. Sin slavinna gav hon fri. Hon dog i Baityloua och blev begravd i sin man Manasses gravkammare,