1. Så sjöng Judit:Stäm upp en sång till min Gud till tamburiner,lovsjung Herren till cymbaler,låt psalmen klinga till hans pris,ära och åkalla hans namn.
2. Ty Herren är den Gud som avgör striden;in i sitt läger räddade han mig,in till folket, undan mina förföljare.
3. Assyrierna kom från bergen i norr,deras kämpar kom i myriader;deras skaror fyllde bäckravinerna,och deras ryttare täckte höjderna.
4. De hotade att bränna mitt land,att hugga ner mina unga män,att krossa mina späda barn mot marken,att göra mina småbarn till krigsbyteoch att ta mina unga kvinnor som fångar.
5. Herren, allhärskaren, förgjorde demmed hjälp av en kvinnas hand.
6. Ty deras hövding fälldes inte av unga hjältar,det var inte titaner som dräpte honom,inte väldiga jättar som anföll honom —nej, Judit, Meraris dotter,betvang honom med sin skönhet.
7. Hon lade av sin änkedräktför att vinna ära åt det plågade Israel;hon smorde sitt ansikte med doftande salva,
8. band en turban om sitt håroch valde ut en linnedräkt att dåra honom med.
9. Hennes sandal drog till sig hans blick,och hennes skönhet fångade hans sinne —och svärdet gick genom hans hals.
10. Perser darrade för hennes djärvhet,och meder förfärades av hennes mod.