6. Sedan gick hon fram till sängstolpen vid Holofernes huvud och tog ner hans svärd från den.
7. Hon gick tätt intill sängen, tog tag i hans hår och sade: »Herre, Israels Gud, gör mig nu stark!«
8. Så högg hon till av all kraft mot hans hals två gånger och skilde huvudet från kroppen.
9. Hon rullade ner liket från bädden och lossade sängomhänget från stolparna. Strax därefter gick hon ut och gav Holofernes huvud åt sin slavinna,
10. som stoppade det i matpåsen. De båda kvinnorna gav sig sedan i väg tillsammans som de brukade när de skulle be, men när de hade gått igenom lägret tog de en omväg runt ravinen, gick uppför berget mot Baityloua och kom fram till stadsporten.
11. Redan på långt håll ropade Judit till dem som höll vakt vid porten: »Öppna! Öppna porten! Gud, vår Gud, är med oss. Än gör han storverk i Israel och visar fienden sin makt — han har gjort det i dag.«
12. När männen i staden hörde hennes röst skyndade de ner till stadsporten och sammankallade stadens äldste.
13. Alla kom springande, hög och låg: det verkade alldeles otroligt att hon var tillbaka. De öppnade porten och släppte in de båda kvinnorna, gjorde upp eld för att få ljus och samlades omkring dem.
14. Då sade Judit med hög röst: »Lova Gud, sjung hans lov! Lova Gud, som inte har upphört med sin barmhärtighet mot Israels folk utan i natt har låtit våra fiender krossas av min hand.«
15. Så tog hon fram huvudet ur påsen, visade upp det och sade: »Detta är Holofernes huvud, han som var överbefälhavare för Assurs armé, och här är omhänget till sängen där han låg i sitt rus. Herren har dräpt honom med hjälp av en kvinnas hand!