5. Ty nu är ögonblicket inne att komma ditt eget folk till hjälp och att låta mitt ingripande bli ett förkrossande slag för fienderna, som har angripit oss.«
6. Sedan gick hon fram till sängstolpen vid Holofernes huvud och tog ner hans svärd från den.
7. Hon gick tätt intill sängen, tog tag i hans hår och sade: »Herre, Israels Gud, gör mig nu stark!«
8. Så högg hon till av all kraft mot hans hals två gånger och skilde huvudet från kroppen.
9. Hon rullade ner liket från bädden och lossade sängomhänget från stolparna. Strax därefter gick hon ut och gav Holofernes huvud åt sin slavinna,
10. som stoppade det i matpåsen. De båda kvinnorna gav sig sedan i väg tillsammans som de brukade när de skulle be, men när de hade gått igenom lägret tog de en omväg runt ravinen, gick uppför berget mot Baityloua och kom fram till stadsporten.
11. Redan på långt håll ropade Judit till dem som höll vakt vid porten: »Öppna! Öppna porten! Gud, vår Gud, är med oss. Än gör han storverk i Israel och visar fienden sin makt — han har gjort det i dag.«