1. Holofernes sade till henne: »Var lugn, kvinna, bli inte rädd. Jag har aldrig gjort något ont mot en människa som valt att tjäna Nebukadnessar, hela jordens konung.
2. Vad ditt folk beträffar, som bor här bland bergen, skulle jag inte ha lyft min lans mot dem heller om de inte hade skymfat mig. De har själva dragit detta över sig.
3. Men säg mig nu varför du har flytt från dem och kommit till oss. Det skall bli din räddning att du kom hit — var lugn, du skall få behålla livet, både i natt och i fortsättningen.
4. Ty här finns ingen som skall göra dig något för när, utan man kommer att behandla dig väl, som man gör med min herre kung Nebukadnessars tjänare.«
5. Judit svarade: »Lyssna till din ödmjuka tjänarinna, låt mig framföra mitt ärende till dig. Jag skall inte ljuga för dig i natt, herre.
6. Och om du följer din tjänarinnas råd kommer Gud att göra ett storverk med dig, och min herres planer kommer inte att slå fel.
7. Ty så sant Nebukadnessar lever och regerar över hela jorden, och så sant hans makt består, han som har sänt dig för att föra alla levande varelser till rätta: inte bara människorna kommer att tjäna honom tack vare dig — också markens djur, boskapen och himlens fåglar kommer tack vare din styrka att leva för Nebukadnessar och för hela hans hus.