12. De grep henne och frågade: »Var hör du hemma? Varifrån kommer du? Vart är du på väg?« Hon svarade: »Jag är en hebreisk kvinna och är på flykt från mitt folk, eftersom de kommer att lämnas i ert våld och bli helt krossade.
13. Jag söker företräde hos Holofernes, överbefälhavaren för er armé, för att ge honom tillförlitliga upplysningar: jag vill visa honom vilken väg han skall välja för att bemäktiga sig hela berglandet utan att någon av hans folk, ja, inte en enda man går förlorad.«
14. Medan männen lyssnade till vad hon sade såg de på henne och häpnade över hennes skönhet. Och de sade till henne:
15. »Du har räddat ditt liv genom att i tid komma ner till vår herre. Fortsätt fram till hans tält; några av oss följer med och anmäler dig hos honom.
16. Och får du företräde för honom skall du inte vara rädd. Ge honom bara de upplysningar du talade om, så kommer han att behandla dig väl.«
17. Hundra man ur truppen avdelades att ledsaga henne och hennes slavinna, och de förde dem till Holofernes tält.
18. Folk strömmade till från hela lägret, ty ryktet om hennes ankomst spred sig från tält till tält. Soldaterna flockade sig omkring henne där hon stod utanför Holofernes tält medan han fick rapport om henne.
19. De beundrade hennes skönhet och måste för hennes skull också beundra israeliterna. De sade till varandra: »Vem kan tycka att detta är ett obetydligt folk när det finns sådana kvinnor bland dem? Det är inte värt att vi skonar en enda man av dem — om de fick komma undan skulle de kunna överlista hela världen.«
20. Fältherrens livvakter och hela hans övriga betjäning kom nu ut och tog med sig Judit in i tältet.
21. Holofernes låg på sin säng innanför sängomhänget, som var purpurfärgat med invävda guldtrådar, smaragder och ädelstenar.