23. Ajs kung togs levande och fördes till Josua.
24. När israeliterna hade dödat alla män från Aj på öppna fältet, i öknen dit de förföljt dem, och alla till sista man hade stupat för svärdet, då återvände de till Aj och högg ner dem som fanns där.
25. Antalet dödade den dagen, män och kvinnor, var 12 000, hela befolkningen i Aj.
26. Josua drog inte tillbaka sin hand med den utsträckta sabeln förrän alla som bodde i Aj vigts åt förintelse.
27. Men boskapen och bytet från staden behöll israeliterna, så som Herren hade befallt Josua.
28. Josua brände ner staden och gjorde den för alltid till en ruinhög; det är den än i dag.
29. Kungen i Aj hängde han upp på en påle, där han fick hänga kvar till kvällen. Vid solnedgången befallde Josua att liket skulle tas ner. De slängde det utanför stadsporten och kastade upp ett väldigt stenröse över det; röset finns kvar än i dag.
30. Nu byggde Josua ett altare åt Herren, Israels Gud, på Evalberget,
31. så som Herrens tjänare Mose hade befallt israeliterna och så som det står skrivet i Moses lagbok, ett altare av ohuggna stenar som inte bearbetats med järn. Där offrade de brännoffer och gemenskapsoffer åt Herren.
32. På dessa stenar gjorde Josua i israeliternas åsyn en avskrift av den lag som Mose skrivit.
33. Hela Israel med äldste, förmän och domare stod på bägge sidor om arken inför de levitiska prästerna som bar Herrens förbundsark, allesammans, främlingar som infödda. Hälften stod vända mot Gerisimberget, hälften mot Evalberget, så som Mose, Herrens tjänare, en gång bestämt att det skulle vara när Israel välsignades.
34. Därefter läste Josua upp alla lagens ord, välsignelser och förbannelser, alldeles så som det står skrivet i lagboken.
35. Inte ett ord av det som Mose stadgat utelämnade Josua. Allt lästes upp för Israels församling samt för kvinnorna och barnen och de främlingar som följde dem.